Libra! <3
Tänkte bara berätta hur mycket jag älskar dig Simon, du betyder allt i världen för mig.
Jag har fått känlsor för dig som jag inte visste fanns, jag känner en värme och trygghet i kroppen när du är nära, du sprider glädje i mitt liv som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.
Du är min första riktiga kärlek, du är mitt första seriösa förhållande och jag ångrar inte för en sekund att vi tog det här steget tillsammans. Du är en väldigt speciell person, du har en väldigt unik personlighet som jag inte stött på tidigare. Det gör dig både mer intressant men samtidigt komplicerad att tolka och hantera. Men jag älskar dig för den du är så något sånt där kan inte hindra mig från att vara med dig! Du har fått en otroligt stor betydelse i mitt liv, en betydelse som jag i början inte var säker på att jag skulle låta dig få, men jag släppte på mina spärrar och lät allting flyta på i sin egen takt. Idag har vi varit tillsammans i ungefär 7,5 månad. Tiden har gått sjukt fort och vi har våra minnen, bra som dåliga. Men om man inte hade dom dåliga minnena så skulle man ju inte uppskatta dom bra så pass mycket som man gör, eller hur? ;) Du tror mig inte när jag säger att jag alltid kommer älska dig, men det kommer jag göra. Man glömmer aldrig sin första kärlek! Jag vill att du ska veta att jag trots våra svackor och nackdelar med varandra är beredd på att satsa på oss, du och jag. Det betyder otroligt mycket för mig och jag vill att du ska veta att jag är din så länge du ber om det. Jag har svårt att tänka mig själv med någon annan efter att få ha haft den här tiden med dig, jag har svårt att föreställa mig att det skulle hända. Om vi lägger ner våra själar i det här förhållandet och faktiskt ställer upp för varandra som jag vet att vi kan göra så kommer vi kunna komma riktigt långt med varandra, jag hoppas innerligt att du är villig att göra det med mig. Jag ber om ursäkt för dom gånger jag skrikit, kastat saker, sagt onödiga kommentarer samt provocerat dig men det är sånt som har skett i stundens hetta. När ens aggression varit så pass nära gränsen till att bryta ut i explosion så man har gjort och sagt dumma grejjer som man i efterhand absolut inte menar egentligen. Det är dumt att det ska behöva bli så för på ett sätt så tappar någonstans förtroendet för den andra, man tar ju ändå åt sig av det som sägs och görs. Jag ber i alla fall om ursäkt min älskling, jag har aldrig varit ute i syfte av att skada dig. Jag måste ändå få tacka dig för den tiden vi haft tillsammans, vi har ändå byggt upp någonting som vi aldrig upplevt med några andra tidigare vilket för mig är skönt att veta. Att vi har någonting eget tillsammans bara du och jag! För mig finns inga ord för hur mycket jag älskar dig, jag vill hela tiden försöka berätta men jag hittar inte de rätta beskrivningarna. Orden är inte starka nog, dom duger inte. Jag hoppas att jag en dag ska lyckas förklara för dig exakt hur jag känner, men jag får ta en liten bit i taget! I vilket fall som helst så vill jag bara säga att du är en fantastisk människa, du är en underbar pappa till Milo och du är en otroligt vacker pojkvän och jag hoppas på att den titeln en dag kommer uppgraderas! ;) Jag vill spendera många fler dagar och nätter, tårar och skratt, glädje och sorg, minnen och upplevelser med dig! Jag vill att du ska veta att jag är dig trogen simon, jag vet att du blivit sårad av andra och därmed trott att jag är som dom, men det är jag inte. Mina löften är inte tomma, dom sägs med omsorg och sanning. Jag går inte bakom ryggen på dig, för det första vill jag inte orsaka en sådan smärta för dig och för det andra så älskar jag dig alldeles för mycket för att kunna göra så mot dig. Vissa kanske inte tycker att det är passande att bli så pass beroende av en annan människa, men varför leva ensam? Du är min andra halva, jag vet det. Jag känner det. Vår stjärna är min bekräftelse på att jag menat det jag sagt till dig, det ligger sanning i mina ord. Jag tänker kämpa varenda dag för att visa min kärlek och tacksamhet till dig och jag kommer inte sluta leta förns jag hittat de perfekta orden som beskriver min kärlek till dig. Det finns två ord för tillfället, obegränsad evighet. ♥
Du är min första riktiga kärlek, du är mitt första seriösa förhållande och jag ångrar inte för en sekund att vi tog det här steget tillsammans. Du är en väldigt speciell person, du har en väldigt unik personlighet som jag inte stött på tidigare. Det gör dig både mer intressant men samtidigt komplicerad att tolka och hantera. Men jag älskar dig för den du är så något sånt där kan inte hindra mig från att vara med dig! Du har fått en otroligt stor betydelse i mitt liv, en betydelse som jag i början inte var säker på att jag skulle låta dig få, men jag släppte på mina spärrar och lät allting flyta på i sin egen takt. Idag har vi varit tillsammans i ungefär 7,5 månad. Tiden har gått sjukt fort och vi har våra minnen, bra som dåliga. Men om man inte hade dom dåliga minnena så skulle man ju inte uppskatta dom bra så pass mycket som man gör, eller hur? ;) Du tror mig inte när jag säger att jag alltid kommer älska dig, men det kommer jag göra. Man glömmer aldrig sin första kärlek! Jag vill att du ska veta att jag trots våra svackor och nackdelar med varandra är beredd på att satsa på oss, du och jag. Det betyder otroligt mycket för mig och jag vill att du ska veta att jag är din så länge du ber om det. Jag har svårt att tänka mig själv med någon annan efter att få ha haft den här tiden med dig, jag har svårt att föreställa mig att det skulle hända. Om vi lägger ner våra själar i det här förhållandet och faktiskt ställer upp för varandra som jag vet att vi kan göra så kommer vi kunna komma riktigt långt med varandra, jag hoppas innerligt att du är villig att göra det med mig. Jag ber om ursäkt för dom gånger jag skrikit, kastat saker, sagt onödiga kommentarer samt provocerat dig men det är sånt som har skett i stundens hetta. När ens aggression varit så pass nära gränsen till att bryta ut i explosion så man har gjort och sagt dumma grejjer som man i efterhand absolut inte menar egentligen. Det är dumt att det ska behöva bli så för på ett sätt så tappar någonstans förtroendet för den andra, man tar ju ändå åt sig av det som sägs och görs. Jag ber i alla fall om ursäkt min älskling, jag har aldrig varit ute i syfte av att skada dig. Jag måste ändå få tacka dig för den tiden vi haft tillsammans, vi har ändå byggt upp någonting som vi aldrig upplevt med några andra tidigare vilket för mig är skönt att veta. Att vi har någonting eget tillsammans bara du och jag! För mig finns inga ord för hur mycket jag älskar dig, jag vill hela tiden försöka berätta men jag hittar inte de rätta beskrivningarna. Orden är inte starka nog, dom duger inte. Jag hoppas att jag en dag ska lyckas förklara för dig exakt hur jag känner, men jag får ta en liten bit i taget! I vilket fall som helst så vill jag bara säga att du är en fantastisk människa, du är en underbar pappa till Milo och du är en otroligt vacker pojkvän och jag hoppas på att den titeln en dag kommer uppgraderas! ;) Jag vill spendera många fler dagar och nätter, tårar och skratt, glädje och sorg, minnen och upplevelser med dig! Jag vill att du ska veta att jag är dig trogen simon, jag vet att du blivit sårad av andra och därmed trott att jag är som dom, men det är jag inte. Mina löften är inte tomma, dom sägs med omsorg och sanning. Jag går inte bakom ryggen på dig, för det första vill jag inte orsaka en sådan smärta för dig och för det andra så älskar jag dig alldeles för mycket för att kunna göra så mot dig. Vissa kanske inte tycker att det är passande att bli så pass beroende av en annan människa, men varför leva ensam? Du är min andra halva, jag vet det. Jag känner det. Vår stjärna är min bekräftelse på att jag menat det jag sagt till dig, det ligger sanning i mina ord. Jag tänker kämpa varenda dag för att visa min kärlek och tacksamhet till dig och jag kommer inte sluta leta förns jag hittat de perfekta orden som beskriver min kärlek till dig. Det finns två ord för tillfället, obegränsad evighet. ♥
/ Förevigt din.
!!
Nu var det längesen igen, jag skiter i att be om ursäkt för att jag är just nu jävligt irriterad!
Jag stör mig på onödiga saker men det har med att göra att jag har för mkt energi. Jag har svårt att förvalta mina känslor och det blir till handling när det når en gräns och då har jag lyckats blivit så jävla förbannad att jag proppar den som gjorde mig till monster. Jag pressar mig i alla situationer detta händer och jag måste säga att med åren har jag blivit rätt duktig på att skilja vilja och handling ifrån varandra ganska effektivt! Men folk i min omgivning känner mig, det är det jag många gånger ifrågasätter ibland. Det tamigfan MÅSTE vara för att provocera, det finns inget annat alternativ. Eftersom dom vet följderna efter att trigga mig!? AJA FUCK IT!
(JAG GÖR STYCKEINDELNING MEN NÄR JAG PUBLICERAR INLÄGGET LYCKAS SKITEN SÄTTAS IHOP IGEN JÄVLA IDIOT BLOGGPORTAL!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Hur som helst, är jag dessutom irriterad på Emma, som får mig att vara vaken inatt AV ALLA NÄTTER JAG VILLE SOVA och hon skulle hålla mig sällskap inatt men sen pep hon iväg och nu har jag varit här själv. Och allt eftersom jag kom på att hon faktiskt inte satt vid datorn så började det att strömma in saker som gör mig förbannad och som jag stör mig på så jag bara vill klättra på väggarna!
Vad händer med ungdomen?! Folk i min ålder och neråt skiiter i miljön och alla frågor som rör den. Folk tänker bara på sig själva. Vad händer med jorden och våran miljö när den genaration som faktiskt sitter just NU och försöker rädda planeten dör och vi ska efterträda dom. Jag vill inte vara en del av genarationen som fukkade upp allt till slutet. Ska vi bli föräldrar i tidig ålder, göra kriminella handlingar i tidig ålder, gå emot det samhälle våra föräldrar och farföräldrar byggt upp tillsammans. Vi är en skam för befolkningen. Vill man bli vuxen fort får man tänka i vuxet perspektiv också! Jag är inte han som borde öppna sig om detta, men jag anser att det är kaos och det blir värre. Minns ni er själv på dagis innan 6års-verksamheten. Minns ni att ni var ELAKA då menar jag inte trotsig osv men rent av förjävliga mot era föräldrar?! Jag ser ungar i den åldern kalla sina föräldrar fitta/hora osv något jag själv i den åldern inte ens visste vad det var och det är sjukt! Jag vill INTE att dom små idioterna ens växer upp och drar ner de här samhället mera! Nej något måste hända!!!
Imorgon (idag) kommer lilla Milo på besök! Längtar så jävla mkt efter honom det är sjukt! Kanske drar till Emma och går deras hästspår i skogen med Milo, Emma och Musc så får vovven dra Milo i pulka :D Kanske kan ta me oss lite varm choklad också :D:D:D
Nej det har inte hänt så mkt mer än att det inte har hänt nått helt enkelt. Några månader kvar men det känns som att jag och Emma firar 1 år precis när som helst nu. FAN va tiden går fort!?
Orkar inte skriva mer, skriver mer imorgon!
hejdå...
